Doftande rosor

Harlow Carr

Liten robust ros som verkligen ser ut som en gammaldags ros.

Rent ljusrosa, fyllda, grunt skålformade blommor. Några av de yttre kronbladen böjer sig ibland bakåt vilket ger en speciellt vacker effekt. Blommorna behåller sin form väl under hela blomningen och har en underbar riktigt gammaldags rosdoft.

Rosen bildar fint formade buskar och sätter blommor nästan ända ner till marken. Bladverket är friskt och de nya skotten är bronsfärgade. Den har hittills visat sig ha en god motståndskraft mot svampsjukdomar.
1,2 x 1m | Zon III | Remonterande

Honungsros
Rosa Helenae Hybrida

En bedårande vacker ramblers som verkligen är i en klass helt för sig själv. Den är snabbväxande, tålig, doftar underbart och bjuder på ett oändligt hav av ljusgulvita blommor.
Den växer lika bra i skugga som sol och är riktigt härdig.

Honungsrosen är perfekt att leda upp i träd och att odla vid stora pergolor eller på rosenbågar. När de växer i träd kan de bli cirka 10 meter höga i de varmaste delarna av landet.

Här har vi vår ros mot en vägg och den får klippas ner 2 meter varje år för att hålla storleken konstant.

Det är viktigt att plantorna regelbundet formas och gallras när de växer mot spaljé eller staket.

Honungsrosen angrips sällan av svampsjukdomar.

Crocus Rose: Free flowering large bush with arching branches.

William Shakespeare 2000

Det är en verkligt storartad sort med utsökt blomningar av de rikaste sammetslena med gradvis övergång till ett rikt mörklila.

Tillväxten är snyggt och upprätt, varje stam med ett antal blommor.

Mycket sjukdomstålig.

Man har planterat en stor rabatt av William Shakespeare 2000 på Shakespeares födelseplats i Stratford-upon-Avon. Shakespeare himself has been voted 'Man of the Millennium'.

Crocus Rose: Free flowering large bush with arching branches.

Gentle Hermione

En ros med klassiskt perfekt formade blommor. Stora runda knoppar öppnar sig till skålformade blommor med alla kronbladen perfekt ordnade i rosett. Kronbladen, som är mycket regntåliga, är blekrosa ytterst och djupnar till en fin djuprosa nyans i blommans mitt. Detta ger en bedårande vacker effekt. Rosen har en stark, klassisk gammaldags rosdoft med inslag av myrra.
1,2 x 0,9m | Zon III | Remonterande

Stanwell Perpetual
Lee 1838

Den mest bedårande av alla pimpinellrosorna. Rikligt och kontinuerligt blommande med fyllda, välvda, créme- till blekrosa blommor. Angenäm doft av persika och geranium. Uppkallad efter byn Stanwell i England. Storlek: 1.8x1.8m. Zon VI.

Salet
Mossros. Lascharm, Frankrike 1854

Främste egenskap är dess återblommande förmåga, ovanlig bland mossrosor. Har stora, tättfyllda och skålformade blommor som utvecklas mot välvda ibland fyrdelade former. Rosa blommor som bleknar något mot ljust lilarosa. Stark och behaglig doft. Beskriven av sommeliern Mischa Billing så här: ' Doften hos Salet är mjuk, sammansatt med sötaktiga toner. Det söta är mogen mango, aprikos, persika, gröna vindruvor och fruktnektar. Här finns dofterna både från den tidiga morgondaggen och den varmt fläktande kvällsbrisen, med sin doft av kaprifol, jasmin, hägg och syren. Sötmandel, hasselnötter och kryddighet. En smekande doft. Storlek: 1.2x1.1m. Zon V.

Jacques Cartier
Moreau & Robert 1868.

Denna portlandros har ceriserosa, dubbla blommor med tätt packade kronblad med ojämna kanter. De inåtböjda kronbladen bildar ofta ett öga. Blommar rikligt och länge med doft av äpple och en aning persilja och klöver. Uppkallad efter en fransk 1500-tals äventyrare och upptäcksresande.
Storlek: 1.5x1.2m. Zon V. Favorit!

Rose de Rescht
Okänt ursprung. I kultur före 800.

En höst-damascenerros, sedan länge en favorit bland rosentusiaster. Enastående vackra blommor som är tätt fyllda, nästan klotformade med en skål i toppen. Blommorna har en omotståndligt vacker mörkt karminröd färg som intensifieras med tiden. En rikligt blommande ros med doft av äpple och mandel. Uppkallad efter staden Rescht i Iran. Storlek: 1.5x1.2m. Zon V.

Officinalis
Syn. 'Apotekarros', 'Red Rose of Lancaster'. Okänt ursprung. Före 1310.

En prakfull ros och en av våra favoriter. Stora, karminröda, halvfyllda blommor. Anspråkslös, härdig, frisk. En av de äldsta och mest eftersökta rosorna, länge odlad som nyttoväxt, senare bara för sin skönhet. Underbar doft av körvel, sötmandel och mysk.

Officinalis betyder nyttoväxt på latin.
En av de 20 populäraste gammaldags rosorna under säsongen 2000.
Storlek: 1.2x1.2m. Zon VI.

Blanche de Belgique
Alba. Vibert 1848.

'Blanche de Belgique' är en sällsynt men vacker gammaldags buskros och en bra alternativ till 'Maxima'. Blommorna är tättfyllda, kanterna är rufsiga och doften påminner om pepparrot och vita hyacinter. Blommorna är crémevit till kritvit i färg med guldgula till bruna knappar.
Den är lättodlad, härdig, skuggtålig och anspråkslös. Vid rosdagarna 2001 (30 juni - 1 juli) på Fredriksdal blev 'Blanche de Belgique' vald av publiken till rosariets vackraste ros. Att rekommenderas.
Storlek: 2.0x1.8m. Zon V.

Albarosor

Albarosor är några av de friskaste härdigaste av de gammaldags rosorna. De blommar på försommaren med vita till rosa, starkt doftande blommor. Trivs även i halvskugga. Albarosorna är tåliga, anspråkslösa och trivs på de flesta jordar. Buskarna blir stora – upp till två meter. Bladverket är vackert grågrönt. Beskär albarosor på våren genom att gallra bort de äldsta grenarna, årsskotten kortas in med en tredjedel och sidoskotten beskärs så att 3-5 ögon blir kvar.

Vi har valt följande albarosor i vårt lilla rosarie:

Blanche de Belgique
Felicite Parmentier
Cloris
Bell Amor
Königin von Dänemark
Madame Planter

Välkommen till vår
lilla rosenhave i Oxie
Denna sida beskriver några av de doftande rosor som vi samlat och som vi gärna delar med oss av på detta sätt.

Här kanske du också finner några tips och idéer.

De rosor vi valt är mestadels s.k. gammeldags eller historiska rosor samt engelska Austinrosor. Alla rosorna är valda utifrån de dofter de presenterar.

Vi har valt även andra klätterrosor såsom:

New Dawn , svagt doftande
Awakening, starkt doftande
Madame Alfred Carriere, starkt doftande

Rosor ska dofta för att ge full upplevelse, även om en del bara blommar en kort tid så är det en eufori av skönhet.

Varma roshälsningar
Bibbi & Sven Kruuse

Har du frågor om dessa rosor får du gärna höra av dig till oss: sven.kruuse@oxie.nu

Klätterrosor och Ramblers

Det är svårt att finna något underbarare än rosor som tittar ner på oss från husspaljén.

De sk ’ramblers’ är snabbväxande, härdiga och har mer kraft än vanliga klättrare och finner sina användningsområden på husgaveln eller som trädklättrare. Vilken upplevelse att beskåda en ’rambler’ med klasblommiga, talrika blommor som väller ut från en trädkrona mitt på sommaren!

Klätterrosor skiljer sig från ’ramblers’ genom att ha större, högbyggda blommor och spiralvridna kronblad. De har förmågan att återblomma, ibland kontinuerligt från tidigt på sommaren till långt ut på hösten. Klätterosorna tillhör många olika rosgrupper och de kan ha sitt ursprung antigen bland gammaldagsrosorna eller de mera moderna rosorna. Vi beskriver dessa underbara klättrande rosor i bokstavsordning med tillhörande klass inom parentes.

’Ramblers’ skiljer sig från andra klätterrosor genom att blommorna ofta är samlade i stora klasar och att de vanligen är engångsblommande. Detta kompenseras dock på sommaren av en slösande rik blomning och av dekorativa nypon på hösten.

’Ramblers’ har ett kraftigt och robust växtsätt, och är mycket väl anpassade till det svenska klimatet. De har ett brett användningsområde som trädklättrare, vid stora pelare och tripoder, i stora buskage som fint smälter in i omgivande vild natur ute vid sommarstugan, vid strandtomten, på naturområden eller varför inte vid husgaveln, just under sovrumsfönstret?

Austinrosor
Austinrosorna kallas också för engelska rosor och även engelska austinrosor. Hur som helst, dessa rosor är framtagna av den engelske och mycket framgångstrike rosförädlaren David Austin.

Vi har valt benämningen austinrosor som ett samlingsnamn för namnsorter uppdragna av David Austin Roses Ltd. eftersom denna benämning i folkmun tycks vara fullt accepterad.
Han har med sina korsningar försökt binda samman de gammaldags rosornas charm och doft, med de moderna rosornas remonterande egenskaper i en och samma varietet.
Med detta har han i allra flesta fall lyckats mycket väl.

Storleksmässigt har han också fått fram sorter med mycket kompakt växtsätt. Flertalet är fyllda till tätt fyllda, även om enkelblommiga varieteter också finns. De remonterande egenskaperna är oftast mycket goda och blommornas doft varierar en hel del mellan de olika namnsorterna. Föryngringsbeskär under vinterhalvåret genom att gallra ur gamla grova grenar, samt beskär andra grenar av varierande ålder enligt tripp, trapp, trull-metoden, d.v.s. någon gren skäres av strax över marken, någon annan lite högre upp o.s.v. Detta för att få en nytillväxt från basen, vilket gör att busken inte blir kal nertill utan ser fräschare ut, samt att blommorna fördelas jämnare över busken. Beskär och helst inte senare än då björkens blad är stora som musöron.

Dessa rosor är inte de köldhärdigaste – varför vintertäckning ibland kan vara att rekommendera – men de fyller trots de, väl sin plats. Grundgödsla under senhösten då rosorna slutat växa och komplettera under sommaren med handelsgödsel, typ NPK, eller med speciell rosgödsel och kanske än viktigare, PK-gödsel på eftersommaren och hösten.

Spinosissimarosor
Rosa Spinosissima-gruppen, ofta även pimpinellrosor, är en grupp rosor som börjar blomma tidigt på försommaren, ibland redan i maj men främst under juni (i norra Norrland först efter midsommar).
Plantorna är synnerligen tåliga (klarar frost m.m.), de kan växa i de flesta typer av jord inklusive nästan ren sand.

Buskarna är ofta låga, täta och formade av terrängen. Ofta används namnet pimpinellros för gruppen, men det är reserverat för den vilda arten pimpinellros (Rosa spinosissima).

Spinosissimarosor odlades tidigt i kloster, och senare under 1700-talet odlades de flitigt i Skottland av bland annat bröderna Brown. I Finland förökade tsarens trädgårdsmästare Karl August Freundlich spinosissimarosor under 1800-talet, och man antar att Finlands vita ros ('Plena') är ett resultat av hans arbete.

Mossrosor

Rosa Centifolia Muscosa-Gruppen är en grupp av rosor.
De har uppkommit som mutationer hos centifoliarosor där blomstjälkar och foderblad täcks av förgrenade glandelhår och ser mossbevuxna ut. Det förekommer sk mossmutationer hos andra rosor än centifoliarosorna, dessa räknas dock inte till mossrosorna. Motsvarar "Moss" och "Climbing Moss" i Modern Roses 11.

Bildar vanligen medelhöga buskar, 100-180 cm. Blommorna är vanligen starkt fylldblommiga och färgen är vanligen ljust till mörkt rosa. Mossrosor är tämligen härdiga.

En adelsman introducerade mossrosorna i Normandie 1746; de är först omnämnda i England 1724. Under den viktorianska epoken hade rosen ett uppsving.

Portlandrosor

Rosa Portland-Gruppen är en grupp hybrider som härstammar från korsningar mellan gallicarosor) (R. Gallica-gruppen) och höstdamascenerrosor (R. Bifera-gruppen).
Till gruppen förs också liknande rosor med okänt ursprung.

Gruppen är döpt efter hertiginnan av Portland som tog med sig en hem från en resa i Italien i början av 1800-talet. Rosen fick senare sortnamnet 'Portlandica'. Uppgiften är dock osäker då samma ros finns antecknad i en engelsk rosbok redan 1782.

Portlandrosor blommar längre än flera andra gammeldags buskrosor och är remonterande. De har väldigt korta blomstjälkar och mer långsmala blad än andra, och är förhållandevis småväxta. Blommorna är vanligen fyllda.
Ibland räknas de som en undergrupp av damascenerrosorna. Kronbladen är klassiskt rosa eller röda.

Höstdamascenerrosor

Rosa Bifera-Gruppen är en liten grupp av rosor som härstammar från Rosa ×bifera, som är hybriden mellan provinsrosen (R. gallica) och myskrosen (R. moschata). Gruppen är närstående Damascenerrosorna och kan egentligen bara skiljas genom att höstdamascenerrosorna remonterar.

Gruppen uppkom sannolikt i östra medelhavsområdet för ca 2000 år sedan. Höstdamascenerrosor hade sin mest populära period under mitten av 1800-talet då över 100 sorter fanns i odling. Numera är endast ett fåtal bevarade.

Bildar upprätta, rikt förgrenade buskar, till 150 cm. Taggarna är vanligen små och bladen kan vara matta eller glänsande, tunna eller något läderartade, ljust ill mörkt gröna. Delbladen är ovala till rundade, trubbiga eller uddspetsiga. Blommorna är fylldblommiga, vita till rosa eller röda. Nypon bildas sällan.

Gallicarosor eller provinsrosor
Rosa Gallica-gruppen är en grupp av rosor.

De har alla sitt ursprung i arten provinsros (Rosa gallica) och kan vara mutationer av den rena arten eller, mer eller mindre, komplexa hybrider med andra arter

De första kom till Europa med korsriddarna från Jerusalem. I Mindre Asien har de varit kända sedan 1100-talet f.Kr.
När de kom till Europa odlades de först i klosterträdgårdar. Sorten 'Officinalis', apotekarrosen, användes i medicinskt syfte mot bland annat magbesvär och huvudvärk, men framför allt för att utvinna rosenolja.
På 1600-talet kom rosförädlingen i västvärlden igång, och det var främst Gallicarosen som användes. Namnet Gallica har växten fått av Linné.

Växtsättet är upprätt och Gruppen klassas som buskrosor och blir ca 100-170 cm höga. Blommorna vanligen fyllda eller halvfyllda. Färgskalan är vanligen rosa till purpurrött och endast i sällsynta fall vitt.

Aimable Amie
Pronville eller Trianon, före 1818.
En mycket omtyckt ros bland roskännare. Blommor i mättat rosa, tättfyllda med gulgrönt öga, färgen tenderar att blekna med tiden.
Rikligt blommande med upprätt växtsätt och mörkgrönt, matt och läderartat bladverk.
Doften är stark med inslag av myrra och klöver. Namnet betyder ”omtyckt vännina” på franska. Storlek: 1.5x1.2m. Zon V.